Förra veckans rapport från FN:s klimatpanel (IPCC) utgör en slutgiltig bekräftelse. Den pågående globala uppvärmningen är inte i första hand ett resultat av naturliga variationer, även om sådana spelar in, utan av mänsklig verksamhet. Människan är i full färd med att förstöra sina egna livsförutsättningar, om inte på hela klotet, så på delar av det. Framförallt genom överanvändningen av fossila bränslen.
Anders Carlsson
Partiordförande
I media råder rena domedagsstämningen. Vilket är överdrivet. Det imperialistiska kärnvapenkriget utgör fortfarande ett större hot mot planeten och mänskligheten, än den globala uppvärmningen. Men klimathotet är illa nog. Det hotar inte med jordens undergång. Men väl med översvämningar och fortsatt ökenutbredning. Med katastrofala följder för miljoner och åter miljoner människor, framförallt i den fattiga del av världen som bidrar minst till uppvärmningen. Den globala orättvisan slå igenom också i klimatfrågan.
För var och en sommarfirande bilist känns det stigande oljepriset ordentligt. Med ett pris på över 14 kronor litern har många fått ändra sina semesterplaner. Än värre är det för alla vanliga människor vilka är helt beroende av bilen i sin yrkesutövning eller till att åka till jobbet. Landsbygdsbor, skiftesgående personal inom industri och omsorg är i stort sett helt bilberoende. Genom energiskatternas konstruktion så slår en råoljeprishöjning flerdubbelt igenom i konsumentledet.
Anders Carlsson
Partiordförande
Till saken hör att villaboende har favoriserats i förhållande till hyresrätter vilket i sin tur lett till geografiskt utbredda bostadsområden där det är svårt att upprätthålla någon form av kollektivtrafik annat än de rena skolresorna.
Maud Olofsson måste vara en av Sveriges mest bedrägliga politiker. Någonsin. Som när hon försöker dölja centerns förräderi i kärnkraftsfrågan genom att pladdra om en påstådd storsatsning på förnyelsebar energi.
Anders Carlsson
Partiordförande
Det är bara ett problem med pladdrandet. Den påstådda storsatsningen finns inte. Det förnyelsebara energins självutnämnda kejsarinna är naken.
Aftonbladets ledarsida (9/2) påpekar att målet om 50 procent förnyelsebar energi till år 2020 inte är mycket att yvas över. Eftersom EU:s minimikrav för Sverige är satt vid 49 procent. Visst är det avslöjande. Det som Maud Olofsson framställer som rasande ambitiöst, rentav som ett miljömässigt världsrekord, utgörs i själva verket av en ynka procentenhet mer än den miniminivå som ålagts Sverige och som Sverige gått med på.
När koldixiodutsläppens negativa konsekvenser för miljön är uppenbara för alla, vädrar kärnkraftsanhängarna morgonluft. Det påstås att utbyggnaden av kärnkraft är ett sätt att rädda miljön. Men kärnkraftens faror hotar fortfarande.
Bo Brinkhof
År 2010 närmar sig, det år då riksdagen beslutat att de svenska kärnreaktorerna ska stängas av. I det läget kommer regeringen med ett nytt utspel i energi- och klimatfrågorna. Utspelet öppnar för byggandet av nya kärnreaktorer i Sverige i takt med att de nuvarande tjänat ut.
De nya reaktorerna skulle kunna vara i drift nästan hela innevarande århundrade. Men att bygga nya reaktorer är definitivt inget steg framåt för miljön.
Våra förväntningar inför klimatmötet i Köpenhamn var inte stora. I förväg stod det klart att USA med nyvunnet stöd från EU intog en position som var oacceptabel för den stora majoritetens av världens länder. Allt pekade därför mot ett sammanbrott i de klimatförhandlingar som pågått ända sedan 1992, då FN:s konferens om miljö- och utveckling i Rio de Janeiro antog den gällande klimatkonventionen.
Anders Carlsson
Partiordförande
Ändå blev resultatet klenare än vad till och med vi kunde föreställa oss. Istället för ett bindande avtal, som följer upp och skärper förpliktelserna från Kyoto, så blev det en innehållslös och till intet förpliktande deklaration, tillkommen genom en kupp mot FN-stadgan och därmed utan status som FN-dokument.
Ur broschyren Än finns det tid - för en socialistisk klimatpolitik, sid 43-47. Beställ den från Proletärkultur.
Kan man tala om en socialistisk klimatpolitik i en situation då kapitalismen regerar världen och då socialismen inte erbjuder någon snabb lösning på en kris som kräver snabba lösningar?
Bo Brinkhoff, Anders Carlsson, Ulf Nilsson och Johan Wiman
Ja, svarar vi kommunister. För att klimatpolitiken måste ha ett socialistiskt perspektiv; för att vi måste ställa frågan om vem som skall bestämma i samhället och över samhällets framtid. Kapitalet eller arbetet?
Marknaden eller demokratin? Profiten eller samhällsintresset? Vi tror inte på klassförsoningens strategi, utan på klasskampens. Andra får försöka övertala Wallenberg & Co att avstå profit för bättre klimat. För vår del betraktar vi sådant kryperi som meningslöst slöseri med tid. Kapitalet avstår inget frivilligt, det måste tvingas att avstå.
Det sägs att det var direktörerna för världens största företag, amerikanska Exxon Mobile (fd Standard Oil), som instruerade George W Bush att säga nej till Kyotoprotokollet. Kanske är det bara ett rykte. Men nog spelar det roll för det globala klimatarbetet att det finns fem oljebolag och fyra bilföretag på tidningen Fortunes senaste lista över världens femton största företag.
