Oljemyten

För var och en sommarfirande bilist känns det stigande oljepriset ordentligt. Med ett pris på över 14 kronor litern har många fått ändra sina semesterplaner. Än värre är det för alla vanliga människor vilka är helt beroende av bilen i sin yrkesutövning eller till att åka till jobbet. Landsbygdsbor, skiftesgående personal inom industri och omsorg är i stort sett helt bilberoende. Genom energiskatternas konstruktion så slår en råoljeprishöjning flerdubbelt igenom i konsumentledet.

2010-11-01

Till saken hör att villaboende har favoriserats i förhållande till hyresrätter vilket i sin tur lett till geografiskt utbredda bostadsområden där det är svårt att upprätthålla någon form av kollektivtrafik annat än de rena skolresorna.

Sverige har i likhet med andra länder anförda av USA byggt in ett i många avseenden onödigt stort bilberoende som det även under ett socialistiskt styre skulle ta generationer att bygga och samhällsplanera bort-ifrån. Bränslepriset har blivit en klassfråga som drabbar lågavlönade och bilberoende människor värst. Saken görs inte bättre av den asfaltsdoktrin som leder alliansregeringen där järnvägssatsningar hamnar i strykklass i förhållande till vägutbyggnader.

Det stigande oljepriset har framkallat omfattande sociala protester och demonstrationer världen över, såväl i industriländer som i fattiga länder som Indien och Haiti, för att nu ta några exempel.

Höga oljepriser drabbar som följdverkning intensiv jordbruksodling som i sin tur driver upp livsmedelspriserna världen över.

Oljepriset, som nu är uppe i över 140 dollar per fat framkallar dessutom slitningar inom den härskande klassen i de imperialistiska länderna, beroende på vilka sektorer inom ekonomin de hämtar sina profiter ifrån.

I USA går cheferna för de 12 största flygbolagen ut i ett öppet brev och kräver ett slut på spekulationen med olja och ifrågasätter Bushadministrationens förklaring att det uteslutande är den så kallade lagen om tillgång och efterfrågan som styr oljepriset. En förklaring som även upprepas i svenska media.

Flygbolagsdirektörerna hävdar att mellan 30 till 60 dollar fatet av ett oljepris på 140 dollar är framkallat av ren spekulation. För fem år sedan investerades 13 miljarder dollar i indexfonder knutna till råvaror. I år ligger de på 260 miljarder dollar, en tjugodubbling på fem år.

I ren självbevarelsedrift kräver flygbolagsdirektörerna nu en återreglering av ekonomin.
Något som å sin sida motarbetas av såväl finanskapitalet som oljeindustrin.

I olika krystade förklaringar till det höga oljepriset nämns OPEC alternativt den ökande konsumtionen i Kina, Indien och Västasien som orsak. Trots att de sistnämnda länderna och Västasien ligger på en årlig ökningstakt på 3,7 procent i oljeförbrukning så beräknas den globala efterfrågeökningen stanna vid 1,2 procent samtidigt som världsproduktionen ligger ganska konstant på 86 miljoner fat per dag.

Även om Kinas behov av olja växer så konsumerar Kina mindre än åtta procent av värdens olja. Indien konsumerar mindre än tre procent. Så det kan inte vara någon förklaring till att oljepriset på fem månader steg med 140 procent. Inte heller argumentet om OPEC håller. Sedan 1980 talet har OPEC, de oljeproducerande ländernas organisation, inte ens uppfyllt baskriteriet på vad som är en kartell: en mekanism för att påtvinga sina länder en kvotering. Idag liknas OPEC vid en förening av oljeproducerande länder, inte en kartell som kan styra världens oljeproduktion. OPEC länderna har agerat på egen hand när de höjt eller sänkt sin produktion. OPEC har funnits i 50 år och sålt olja för omkring 27 dollar fatet under en längre tid. När världsproduktionen gick ned något i april, jämfört med förra året, så hänfördes fallet till länder utanför OPEC.

Så medan OPEC och en del växande utvecklingsländer beskylls för oljepriserna gör finanskapitalet och oljebolagen enorma profiter. De fyra största amerikanska oljebolagen inhöstade 100 miljarder dollar i vinst förra året och för första kvartalet i år 36 miljarder dollar. Medan priset är på 140 dollar fatet så är exploateringskostnaden ungefär den samma runt, 20 dollar fatet.

En annan faktor som påverkat priset uppåt är faran för en amerikansk/israelisk attack mot Iran som har resulterat i ett behov från många oljekonsumerande länder att bygga upp reservlager mot störningar i samband med ett imperialistiskt anfall mot Iran. Oljeprisets spekulativa uppgång sammanfaller med ökande amerikanska krigsförberedelser. Så har oljepriset svängt med tio dollar fatet beroende på olika uttalanden från USA beroende på vilken fraktion i Vita Huset som för tillfället har överhanden.

Hedgefonder och investeringsbanker som gjort stora förluster i bolånekrisens spår har kastat sig in i oljespekulationen för att rädda sina profiter, detta tillsammans med amerikansk krigspolitik har lett till oljeprishöjningarna. Att i ett sådant läge beskylla OPEC, Kina eller Indien för det är osakligt och direkt lögnaktigt.
Det är kapitalismens inneboende motsättningar, spekulation och krigspolitik som hotar att kasta in världen i ekonomisk depression, krig och som tvingar miljarder människor till ett fortsatt liv i misär.

Det är dags att avslöja imperialismens mytbildning om orsakerna till det höga oljepriset.

Vi kommunister är inga anhängare av ohämmad massbilism, men det är samtidigt fullständigt oacceptabelt att lågavlönade människor här i landet drabbas av höjda bränslepriser. En sänkning av bränsleskatten är i nuläget ett måste samtidigt som kollektivtrafiken prioriteras.

Anders Carlsson

Partiordförande