Ur broschyren Än finns det tid - för en socialistisk klimatpolitik, sid 43-47. Beställ den från Proletärkultur.
Kan man tala om en socialistisk klimatpolitik i en situation då kapitalismen regerar världen och då socialismen inte erbjuder någon snabb lösning på en kris som kräver snabba lösningar?
Ja, svarar vi kommunister. För att klimatpolitiken måste ha ett socialistiskt perspektiv; för att vi måste ställa frågan om vem som skall bestämma i samhället och över samhällets framtid. Kapitalet eller arbetet?
Marknaden eller demokratin? Profiten eller samhällsintresset? Vi tror inte på klassförsoningens strategi, utan på klasskampens. Andra får försöka övertala Wallenberg & Co att avstå profit för bättre klimat. För vår del betraktar vi sådant kryperi som meningslöst slöseri med tid. Kapitalet avstår inget frivilligt, det måste tvingas att avstå.
Detta ser vi som grundläggande. Det går att konstruera det mest finurliga lösningar på klimatkrisen, inkluderande de mest radikala förslag. Men det avgörande är att definiera och mobilisera de krafter som skall bära fram de radikala förslagen, annars reduceras radikalismen till tjusiga krumelurer på ett papper.
Vi kommunister menar att klimathoppet står till en radikal folklig rörelse. Säkert kommer de politiska eliterna att införa vissa utsläppsbegränsningar, tvingade därtill av en klimatdebatt som ingen kommer undan.
Men med de maktrelationer som råder i Sverige och världen, så är det lika säkert att makteliternas utsläppsbegränsningar kommer att vara otillräckliga och att de kommer att slå klassmässigt orättvist.
Av naturliga skäl.
De som tjänar på den nuvarande samhällsordningen är vare sig villiga eller förmögna att genomföra de genomgripande samhällsförändringar som klimatkrisen kräver.
Allt hänger ihop. Klimatkampen får inte isoleras från den politiska kampen i stort, som något för sig. Som all politik handlar klimatkampen om makt; om vilka intressen som skall ha företräde i samhället och i världen. Som all politik måste klimatkampen ha som mål att ändra de nuvarande maktrelationerna. För att därigenom tvinga fram nödvändiga och rättvisa klimatåtgärder.
Detta är Kommunistiska Partiets utgångspunkt i klimatkampen. Vi ser klimatkampen som en del av den allmänna kampen mot kapitalism och imperialism, vilket ingalunda betyder att vi nöjer oss med att ropa på socialism, det vore ofruktbar sekterism, men väl att vi på det nationella planet förordar socialistiskt färgade lösningar och att vi i det globala sammanhanget hävdar alla länders och alla människor lika rätt.
Vad betyder socialistiskt färgade lösningar i dagens Sverige? Svaret är enkelt. Det betyder att konsekvent motsätta sig marknadens diktatur och mot den sätta demokratisk kontroll och gemensamt ägande, under nuvarande förhållanden via staten och offentlig sektor. Det ger inte socialism. Men det ger en möjlighet att styra utvecklingen i hållbar och rättvis riktning.
Låt oss helt kort skissa på några förslag till åtgärder, som vi företräder i vårt dagliga arbete. Förslagen representerar inte något klimatpolitiskt program. Men så hävdar vi också med Karl Marx att ”varje steg av verklig rörelse är viktigare än ett dussin program”. Det viktiga är att mobilisera människor till aktivitet, inte att presentera ståtliga skrivbordslösningar.
Till förslagen.
• Planera för ett klimatsmart samhälle • För en statlig energipolitik Avveckla kärnkraften, som alls inte är klimatneutral, utan en riskabel, miljöfarlig, ineffektiv och dyr energikälla. • Ställ krav på företagen • Förstatliga Volvo och Saab Nu skall Volvo och Saab säljas för fortsatt konkurrens på en överproducerande global bilmarknad. Det är lösning som hotar jobb, produktionskapacitet och teknisk kompetens i Sverige. Vi har ett bättre och mer framtidsinriktat förslag. Förstatliga Volvo och Saab och använd produktionskapacitet och det tekniskt kunnande för att utveckla de miljöbilar och de klimatneutrala transportsystem som klimatkrisen ropar efter. En sådan omläggning görs inte i en handvändning och det tar tid innan den blir kapitalistiskt lönsam. Vilket kräver det långsiktiga och kapitalstarka ägande som bara staten kan utgöra. Initialt kommer produktionskapaciteten naturligtvis vara för stor. Det tar tid att utveckla nya bilar och transportsystem. Men använd då överskottet till alternativ miljöproduktion. 1942 kunde den amerikanska bilindustrin ställa om till krigsproduktion på bara några månader. Under statligt tvång. Då kan givetvis delar av en statsägd svensk bilindustri ställas om till produktion av till exempel vindkraftverk, till lycka för både sysselsättningen och klimatet. • Bygg ut kollektivtrafiken Här krävs rättvisa och gemensamma lösningar. Bygg ut kollektivtrafiken och sänk biljettpriserna, gärna till noll där så är möjligt. Bygg ut järnvägsnätet och återinför en hela folkets järnväg, som garanterar järnvägsförbindelser till rimliga priser i hela landet, också i glesbygd. • Rusta upp allmännyttan Använd pensionsfonderna, som under miljonprogrammet på 1960- och 70-talen, istället för att förskingra våra pensionspengar i aktiespekulation, som idag. Ett klimatinriktat bygg- och ROT-program inkluderar sedan krav på och statliga bidrag till montering av solpaneler på alla södertak, vilket gör flertalet hus självförsörjande vad gäller energi. • För global klimaträttvisa Den globala uppvärmningen måste begränsas och utsläppen av växthusgaser radikalt minskas, inte minst för de fattiga ländernas skull, som inte bär någon skuld för klimatkrisen med som ändå drabbas i särklass hårdast av den. Vi ansluter oss till FN:s mål om en uppvärmning om maximalt 2 grader Celsius och till FN:s klimatpanels tidtabell om utsläppsreduceringar på 25-40 procent fram till 2020 och på 80-95 procent fram till 2050. Vi är för reducering och utjämning, vilket betyder att utsläppen på sikt måste begränsas enligt per capita-principen. En allmän deklaration, kan tyckas. Men det allmänna blir konkret i samma stund som USA och EU vill frångå Kyotoprotokollets skrivning om ”gemensamt men olikartat ansvar”, då bistånd till fattiga länder skärs ner och då USA för krig för sitt oljeberoende sätt att leva. Klimatkampen är också en kamp mot imperialismen. • Kamp mot kapitalismen Kampen för jobb och välfärd går hand i hand med kampen för en hållbar klimatpolitik. Det är i kampen mot kapitalismen som lösningen ligger, i de dagliga striderna här och nu i den stora striden för ett annat och bättre sätt att organisera samhället.
Klimatfrågans lösning kräver en ny fysisk samhällsplanering som bygger på integration av bostäder, arbetsplatser och service och som reducerar behovet av långa transporter till ett minimum. Flytta jobben och servicen till människorna istället för tvärtom, som idag. Det kan låta allmänt, men är mycket konkret – när jobb slaktas i företagens jakt efter sk sam
Staten måste återta den fulla kontrollen över energipolitiken. Återreglera elmarknaden och upprätta en nationell plan för övergången till förnyelsebara energislag. Beordra statliga Vattenfall att investera i alternativ energi i Sverige och inför licenskrav som tvingar övriga kraftbolag att göra detsamma. Satsa på forskning och utveckling med staten som huvudman och med krav på statligt inflytande i eventuella samverkansprojekt.
Industrin släpper ut 26 procent av de svenska växthusgaserna. Men industrin försöker slippa undan reduceringar genom att köpa billiga utsläppsrätter i andra länder och/eller genom hot om utflyttning. Sätt stopp för ansvarsflykten genom en reglerande lagstiftning som successivt skärps. Möt utflyttningshotet med hot om statligt övertagande av samhällsnyttig verksamhet.
Den svenska fordonsindustrin befinner sig i kris. Huvudorsaken är den internationella krisen, som inkluderar massiv överproduktion av bilar, men en bidragande orsak är att Volvo Cars och Saab Automobils amerikanska ägare, Ford respektive General Motors, ensidigt satsat på stora och bensinslukande bilar, vilket försatt de svenska bilföretagen i ett särskilt utsatt läge.
Många människor är beroende av bilen och kommer så att vara, inte minst stora barnfamiljer och de som bor i glesbygd. Men också många yrkesgrupper. Dagens samhälle behöver bilen för olika typer av transporter. Just därför är det viktigt att staten tar ansvar för utvecklingen av klimatneutrala bilar.
Samtidigt svarar inrikestransporterns för 32 procent av Sveriges utsläpp av växthusgaser, vilket kallar på omedelbara åtgärder för att minska biltrafiken.
Bostäder och lokaler svarar för sju procent av de svenska utsläppen. Det är en siffra som kraftfullt kan reduceras genom modern byggteknik. Vilket kallar på ett statligt bostadsbyggnadsprogram, inkluderande ett ROT-program för renovering och ombyggnad av de kommunala bostadsbolagens nedgångna bostadsbestånd. Arbetskraft finns i överskott i byggkrisens Sverige, liksom tillgång till kapital.
Till sist och för ordningens skull vill vi understryka att vi på det globala planet står på de fattiga ländernas sida.
Vi hävdar de rika ländernas särskilda ansvar och historiska skuld, vilket betyder att vi avvisar alla försök från rika länder och företag att fly undan eget ansvar, men också att vi hävdar de rika ländernas skyldighet att bistå fattiga länder och kompensera dem för klimatskador som de rika ländernas utsläpp orsakat.
Någon invänder att våra förslag är omöjliga, särskilt idag, då kapitalismen befinner sig i djup kris.
Vi säger tvärtom. Både den ekonomiska krisen och klimatkrisen kallar på ett brott med marknadsliberalismen, kallar på statlig reglering och samhällsplanering.
Just detta är vårt avslutande och viktigaste budskap: Kapitalismen kommer inte att rädda vare sig jobben, välfärden eller klimatet, inte självmant och av egen vilja och absolut inte över tid.
Bo Brinkhoff, Anders Carlsson, Ulf Nilsson och Johan Wiman