Krigsmolnen tonar åter upp sig i Mellanöstern. Denna gång är det Iran som riskerar att bombas och invaderas av den alltid hungrande amerikanska imperialismen.
I Proletären har vi stött Irans rätt till egen energiutveckling och rätt till oberoende och suveränitet, samtidigt som Proletären exempelvis bevakat och skrivit om de stöddemonstrationer till förmån för Teherans strejkande bussförare som ägt rum i Stockholm. Vi anser att det är en väl gjord avvägning. Skulle krigshotet närma sig Iran så kan det diskuteras ifall det är rätt att stödja strejker när landet hotas av invasion, men vi har inte kommit till den situationen än.
Under shahtiden, när Iran lydde under USA och England, fanns det tusentals iranska studenter som studerade i USA, England och andra västländer och som kom att stanna i dessa länder. När revolutionen 1979 segrade och Shahen gick i landsflykt återvände en del till Iran men andra studenter stannade kvar i USA och där intog en principiell antiimperialistisk hållning. Andra iranier gick med i olika grupper med vänsterförtecken. Till USA kom dessutom flyktade monarkister som längtade att USA skulle återupprätta Shahens styre.
Med publiceringen av detta dokument som rätteligen kritiserar en del till namnet vänstergrupper innebär inte att vi drar alla iranier som här är kritiska till prästväldet över en kam. Men när olika iranska organisationer försöker spänna oss framför deras vagnar måste vi veta vad vi gör.
Tidningen Asia Times skrev redan i juni 2003 att USA arbetar med "kommunistiska" allierade i kampen mot den iranska regeringen. Asia Times nämner bla Arbetarkommunisterna i Iran. Dessa "arbetarkommunister" har en avläggare i det ockuperade Irak och som motarbetar den irakiska motståndsrörelsen. Det behöver knappast sägas att vi är inga vänner av prästväldet i Iran, men inför krigshotet måste vi vara försiktiga inför dessa iranska organisationer. I synnerhet de som fokuserar sig uteslutande på den iranska regimen och som tiger om USA.
Vill olika iranier ha med oss så ber vi kamraterna ta upp de frågeställningar som dokumentet tar upp. Vi befarar att vid en invasion eller bombningar av Iran kommer åtskilliga iranska vänstergrupper spela samma förrädiska roll som det så kallade "irakiska kommunistpartiet" gör i dagens ockuperade Irak.
Det är inget nytt i historien att grupper med ett marxistiskt ordflöde slutit upp bakom ockupanter eller borgerliga kuppmakare. I den sjätte fotnoten i dokumentet nämns Venezuela. Där tvingades ett antal marxist-leninistiska grupper att kasta ut sin venezolanska "m-l" organisation (Bandera Roja), ur sin internationella gruppering, för att de stödde de Pinochet-inspirerade kuppmakarna i kuppförsöket mot Chavez 2002. Under andra världskriget hade vi svensken Nils Flyg som kom att stödja Tredje Riket bakom en ridå av marxistiska fraser.
/Erik Anderson, internationell sekreterare
En läsare av hemsidor och tidningar från de många "vänster"-grupper som finns utanför Iran, får knappt någon information om det faktum att Irans grannland, Irak, befinner sig i ett krigstillstånd och är ockuperat av det amerikanska imperiet. Det verkar som om Irans traditionella vänster inte vill bry sig om USA:s intentioner att ta över och kontrollera Mellanösterns oljetillgångar. Det neokonservativa "Project for the New American Century (PNAC)" betyder ytterst lite (eller ingenting alls) för många av de iranska vänstergrupperna.(1). En del, med motiveringen att bekämpa den islamitiska fundamentalismen (2), stödjer indirekt de amerikanska intrången i Afghanistan och Irak. I realiteten, så är hållningen gentemot ockupationen av Irak en återspegling av de många fiaskon och misslyckanden för vänsterkrafterna i mellanöstern.
En del av den iranska vänstern försöker glida undan frågan om USA:s brott i regionen, men den irakiska vänsterns direkta samarbete med Bush-administrationen kan ingen förneka. Som delar i irakiska styrande rådet ingår såväl Iraks kommunistparti (med undantag av utbrytarfraktioner) som kurdiska krafter under ledning Jaal Talabani och Masoud Barzani.
Dessa samarbetar med ockupationsmakten, inte bara i arresteringar , tortyr och morden på tusentals irakiska upprorsmän. De är också engagerade i skapandet av en nyliberal statsbildning som säljer ut det irakiska folkets framtid (oavsett om det är kurder, sunnis eller shia) till de kapitalistiska institutionerna, som världsbanken, internationella valutafonden och sådana multinationella företag som Halliburton, Bechtel osv. I deras värdelösa (om inte helt inkompetenta) kamp mot Saddams regim, har de slutit upp i samarbete med en kolonialmakt i syfte att störta en sekulär regering, för att ersätta den med en fundamentalistisk, teokratisk regim i en miljö som allt mer lutar mot ett inbördeskrig. Tror dom verkligen att de kommer att ha några anhängare i Irak när den nuvarande marionettregeringen försvunnit?
Tyvärr finns samma parallella drag i den iranska vänstern. Istället för att ifrågasätta deras taktik och strategi varför mullorna , och inte vänstern kunde överta makten efter Shahens diktatur, i ett läge av stort maktvacuum, så verkar det som de västinfluerade vänstermänniskorna väntar på att Irans Islamiska Republik, skall störtas av den amerikanska imperialismen utan den minsta tanke på (eller förståelse) vad som kommer att komma i dess ställe.
Innan någon ifrågasätter ovanstående slutsatser, så bör dessa intellektuella förklara deras nonchalans, tystnad, eller hyllande i en rad frågeställningar, som vi vill ta upp.
1) Den amerikanska imperialismen har frusit (i realiteten stulit) och sitter på miljontals dollars och fonder som tillhör det iranska folket. Varför har vänstern hållit tyst om detta i alla år? (3)
2) I en tid då jordens resurser för bränsle och energi tenderar att börja ta slut, varför är dessa grupper tysta eller samarbetar med kolonialmakterna (i propagandan) i sina försök att förneka det iranska folket rätten att anrika uran för fredliga syften?
3) Vad är meningen med all tystnad inför den amerikanska imperialismens brott i Irak?
4) Varför är de tysta kring det faktum att deras eget ”Demokratins Mecca” håller på att införa ännu en ”Islamsk republik” i Mellanöstern (för att inte tala om Saudiarabien och de andra marionettdiktaturerna) samtidigt som de hyllade störtandet av talibanerna och Saddam Hussein?
5) Hur kan de hävda att de står i opposition gentemot regimen i Islamiska Republiken när de är tysta gentemot de brott som begås av en annan religiös stat, Israel, som har förslavat den palestinska befolkningen och som förnekar icke-judar, (och inte bara muslimer) rätten till deras eget land i många delar av landet, att gifta sig med judar och att få jämställd status med judiska medborgare?
I stället för att syssla med massarbete, så har de flesta vänstergrupperna föredragit att inträda i rollen som ”sanningssägande Messias”, och som har sina hemsidor och tidningar fyllda med triviala allmänna proklamationer, ovidkommande fakta, banala slagord, vilket resulterar i ett fortsatt isolerande från de iranska massorna och deras levnadsvillkor.
I stället för att sysselsätta sig med den sociala frågan, som i denna tid oundvikligen måste handla om nyliberalismen som huvudfråga, så sysselsätter sig många grupper kring allmänna slagord som ”demokrati” och/eller ”sekulär republik” i sina mest diffusa former(4), vilket återigen avslöjar deras oförståelse för dagens globaliserade ekonomi och därmed USA och det internationella finanskapitalets roll.
Med en sådan taktik, så kommer den iranska vänstern att inte bara stå och stampa på samma fläck, (vilket varit fallet hitintills), men som genom deras kraftlösa aktiviteter bara kommer att sluta med att de stödjer den amerikanska imperialismen.
Till frågan om samarbetspolitiken med USA, så skall vi i synnerhet nämna och fördöma organisationen som är betalda och stöttade av den amerikanska underrättelsetjänsten; Organisationen Folkets Mojahedin Khalq (5), som har omvandlat sig till en legoarmé som bedriver antiiransk propaganda; de olika monarkistiska fraktionerna, vilka från sina hemsidor och tjugotalet CIA-finansierade satellitkanaler (från Los Angeles, Kalifornien) öser galla och lögner mot det iranska folket, samt det reaktionära ledarskapet i Hezbe Komoniste Kargari (Arbetarkommunistiska partiet) och deras förgreningar kring ideologen Hekmat (6).
Iransk-Amerikanska Samfundet (IACUS)