Relaterade artiklar
Externa länkar
”Folkfördrivning/etnisk rensning och krig genom att svälta ut civilbefolkningen är inte vad jag förväntat mig av det Israel jag så länge beundrat. Det är inte förenligt med folkrätten. Det är krigsbrott.”
Så skriver moderaten och tidigare försvarsministern Mikael Odenbergs på sin Facebooksida – ett exempel på hur retoriken och rapporteringen den senaste tiden ändrats från politiker och i media om folkmordet i Gaza. Ingen kan längre blunda för vad som sker.
Även de mest inbitna anhängarna av det sionistiska projektet börjar få kalla fötter. Odenberg var ordförande i riksdagens parlamentariska vänskapsförening för Israel mellan 1998 och 2004, och är i dag medlem i Vänskapsförbundet Sverige–Israel. Han meddelar att han skriver orden med sorg i hjärtat över ett Israel som enligt Odenberg korrumperats av premiärminister Netanyahu.
Förra veckan lanserade Aftonbladet insamlingskampanjen ”Titta inte bort” till förmån för Läkare Utan Gränsers arbete i Gaza. Kampanjen slås upp stort på nätet och i papperstidningen, med bilder på barn som lemlästats av Israel under det dryga 600 dagar långa folkmordskriget.
Aftonbladets plötsliga uppvaknande är inte en dag för tidigt. Men man kan undra var tidningen varit de föregående 600 dagarna. Under samma period har Gaza inte nämnts en enda gång på tidningens löpsedlar. Samtidigt har Rysslands president Putin nämnts inte mindre än 182 gånger, vilket Proletären kan visa i en granskning.
Traditionellt mer Israelvänliga Expressen skriver på ledarplats att Sveriges regering måste agera mot den pågående svälten i Gaza genom att skicka pengar till UNWRA. 14 av de 16 västländer som drog in stödet till FN-organet UNWRA efter fake news-anklagelserna om att de skulle vara styrda av Hamas har återupptagit stödet.
Nu återstår bara Sverige, som enda EU-land, och USA, som vägrar återuppta biståndet till den organisation som har bäst möjligheter att stoppa den svält som hårdast slår mot Gazas barn. Ingen kan säga annat än att den svenska regeringen aktivt underlättar för Israels fortsatta folkmord.
Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Morgan Johansson tog bladet från munnen i SVT:s Agenda och kallade Israels krigsbrott för de värsta sedan andra världskriget. Partiledare Magdalena Andersson har tidigare sagt att hon är besviken på att “regeringen inte talat med en högre och skarpare stämma om läget för civila i Gaza” och manat regeringen att ligga på EU för att EU:s handelsavtal med Israel ska rivas upp.
Det är alldeles för otillräckliga krav. Regeringen måste agera på alla de sätt de kan mot Israel. Varför inte börja med att kasta ut den israeliska ambassadören ur landet? Varför ställer inte en samlad opposition i riksdagen kravet att Sverige omedelbart ska avbryta allt militärt samarbete med Israel och stoppa krigsmaterielexporten – som förra året uppgick till 21,4 miljoner – till folkmördarstaten?
Att säga att regeringen måste tala med en högre stämma eller att gömma sig bakom att ett samlat EU måste riva upp handelsavtalet är alldeles för vekt. Det duger inte på långa vägar när Israel använder svält som vapen mot befolkningen i Gaza.
Att Socialdemokraterna gömmer sig bakom EU är en ursäkt för att inte behöva agera alls. Som läget är nu kommer alla förslag om att riva upp handelsavtalet ändå att stoppas i EU vilket Socialdemokraterna naturligtvis vet.
Kravet på en bojkott av Israel har fått utrymme i flera olika sammanhang den senaste tiden. Bland annat på fackliga kongresser och nu senast på riksidrottsmötet i Göteborg. Det är tack vare att palestinavänner, däribland medlemmar i Kommunistiska Partiet och idrottsföreningen Proletären FF, agerat och lyft frågan.
Det går som sagt inte längre att blunda. Även om en del försöker. I sitt tal på Sekos kongress nämnde LO:s ordförande Johan Lindholm inte folkmordet en enda gång. Däremot fick Rysslands krig i Ukraina plats.
Styrkeförhållandena är ännu inte sådana att motioner och ställningstagande för en bojkott går igenom, varken på de fackliga kongresserna eller på riksidrottsmötet. Men att bojkottfrågan diskuteras i fler sammanhang, får stöd av fler och tar mer plats tack vare det outtröttliga arbetet från palestinavänner är viktigt.
Uppsalas universitetsstyrelse gick nyligen ut i en skrivelse där de kräver att regeringen återupptar finansieringen till UNWRA och använder alla tillbuds stående medel för att stoppa folkmordet. Göteborgs universitet gick nyligen ut med att de formaliserar arbetet med att ge distansundervisning för högre studier till studenter i Gaza. Självklart ett sätt att försöka gjuta olja på vågorna. Men ändå ett resultat av studenternas outtröttliga kamp.
De studenter som ockuperat, demonstrerat och krävt att Sveriges universitet ska upphöra med det akademiska utbytet med Israel kan sträcka på sig. Universitetsledningarna börjar känna sig pressade även om de så länge inte går med på studenternas alla krav.
När bojkottkravet inte lyfts av riksdagspolitikerna får palestinavänner se till att det lyfts i alla andra sammanhang. Ett arbete som nu måste fortsätta och som konkret sätter press på organisationer, föreningar och förtroendevalda att ta ställning.
Det är skamligt att det ska krävas 19 månader av folkmordskrig och att uppemot tre procent av Gazas befolkning redan mördats för att media ska börja rapportera med öppna ögon och för att våra politiker ska bli skarpare i tonen mot Israel. Men det är inte Aftonbladets yrvakna kampanj som får människor att inte titta bort. Det är resultatet av att tusentals människor de senaste åren ställt sig i solidaritet med det palestinska folket, agerat och krävt att folkmordet stoppas och att ockupationen upphör.
