Externa länkar
Ett spöke går genom Europa, proteströrelsens spöke. Halloweenhelgen såg den europeiska protestvågen sprida sig till fler länder.
Nu tar även folket i Tyskland till gatorna för att protestera mot neddragningar i skolan och mot upprustning av militären. Speciellt vänder sig tyska ungdomar mot planerna på att återinföra värnplikten och att frivilligheten i systemet ska kunna ersättas med tvång.
Den allmänna värnplikten avskaffades i Tyskland 2011. Tanken var precis som i Sverige att ställa om till en yrkesarmé för att snabbare kunna göra insatser utomlands.
Efter kriget i Ukraina har pendeln som bekant svängt. Nu ska land efter land massivt rusta upp och anpassa sig till USA:s krav på Natoländerna om att minst fem procent av BNP ska gå till krigsmakten.
Det här är ett bärande tema i den europeiska protestvågen. Den massiva upprustningen och satsningen på militären har skapat stora hål i flera länders statsbudgetar.
Neddragningarna i välfärdssystemen har inte gått obemärkt förbi. Det är vanliga människor som drabbas i sin vardag. Levnadsomkostnaderna har ökat, med högre mat- och energipriser, och inflationen stiger mer än förväntat.
Misstron mot det politiska etablissemanget tilltar och inte minst ungdomen frågar sig vartåt det barkar. Det är deras framtid som står på spel.
Den europeiska protestvågen drivs av ungdomen, kallad generation Z eller Gen Z, ungdomar födda strax före och decenniet efter millennieskiftet. De brukar beskrivas som den första generationen som vuxit upp med internet och sociala medier. Denna grupp påverkas snabbare och på andra sätt än tidigare generationer, där inte minst olika influencers snabbt kan få stort inflytande.
Här finns en förklaring till hur fort och brett dagens protester blommar upp, sprids och organiseras. Alla har en mobil och sprider bilder och filmer från protesterna; bilder och filmer som många gånger visar en annan bild av händelserna än den som presenteras i traditionell media.
När de som runt om i Europa är ute på gatorna och inte känner igen sig i medias bild av dem vidgas klyftan och misstron. Att inte bli tagen på allvar skapar frustration och sporrar till ännu mer protester, vilket skakar makten.
Att klyftorna och orättvisorna i samhället ökar och konflikter mellan länder tilltar är en utveckling som folket inte vill se. Men detta förstår inte politikerna ut i Europa och absolut inte de politiska megafonerna här hemma i Sverige.
Dagens Nyheter skrev häromveckan att man inte ska försöka förstå dem som tagit till gatorna i Frankrike, eller våldsverkarna, som DN väljer att kalla dem som protesterar. Tidningen beskriver Paris som en krigszon.
Smålandsposten faller in i kören och beskriver protestvågen som upplopp vars ”drivkrafter ytterst står att finna i den allians av islamister och vänsterextremister som börjat växa fram i Europa”. Så ska de folkliga och ungdomliga protesterna demoniseras och misskrediteras.
I Tyskland är tongångarna liknande. Inrikesminister Alexander Dobrindt hävdade i helgen att de fredliga protesterna kapats av ”bråkmakare från migrantmiljön”. Makten försöker splittra den massiva rörelse som nu sköljer över Europa. Den ska stämplas som våldsam, plundrande och styrd av utlänningar i syfte att skrämma bort folk och få dem att stanna hemma.
Högern har ett intresse av att avskräcka väljare från att närma sig vänstern. Fler delstatsval i Tyskland väntar, valen i Spanien och Italien står för dörren och presidentvalet i Frankrike närmar sig. Taktiken verkar hittills misslyckas. Jean-Luc Mélenchon, vänsterkandidaten i Frankrike, går fram något i opinionen trots högerns försök att skylla våldsamheterna på vänstern.
Det är främst extremhögerns anhängare som går på propagandan om att demonstrationerna primärt består av plundringar och våld. De flesta andra, som med egna ögon sett försämringarna, kan se igenom demoniseringen.
När etablissemanget vägrar förstå folks verkliga problem hamnar de i stället i irrgångar. Här i Sverige ägnar sig högern åt att diskutera etnicitet och vem som är svensk. Debatten inom Sverigedemokraterna, om de ska vara ett öppet rasistiskt eller bara ett smygrasistiskt parti, förs inte bara inom SD utan diskuteras i såväl högerpressen som i andra Tidöpartier.
Verkligheten visar att högerns klasspolitik kan utmanas och att protester lönar sig. I Frankrike har regeringen tvingats gå med på att ge skolsektorn mer pengar och öka antalet utbildningsplatser på universiteten. I Tyskland har regeringen backat från den lag som infördes vid årskiftet, om att män i åldern 17-45 år måste ansöka om tillstånd om de ska vistas utomlands i längre än tre månader.
Den europeiska protestvågen visar på vägen fram för att kunna bryta ytterhögerns framgångar och inflytande. Utvecklingen visar också att en rörelse behövs för att en vänster ska kunna organisera sig och bli det nödvändiga värn som krävs för att ta kampen mot ökade klassklyftor, nedskärningar och tilltagande krigshot.
För att höstens europeiska proteströrelse ska bestå och vinna framgång behövs att människor fortsätter att organisera sig på klassmässig grund och sätter klassfrågorna i centrum. För att få till en varaktig förändring kommer detta dock inte att räcka – det behövs en insikt om att det kapitalistiska systemet måste slängas på historiens sophög.
När ett spöke hösten 2026 går genom Europa, proteströrelsens spöke, lovar vi kommunister att göra vad vi kan för att det ska bli kommunismens spöke.
