Varför vill ni kasta ut kapitalismen ur välfärden?
– Vi menar att det är fel att människors behov av vård och omsorg blir en handelsvara. Det handlar om människovärden, inte marknadsvärden. Det borde vara en självklarhet att vården är till för medborgarna, ska styras av behov och inte vara en marknadsekonomisk lekstuga.
Det är väl bra med små personalkooperativ?
– Bilden av en privatiserad vårdsektor bestående av en massa små personalstyrda företag är en propagandabild. En vacker förpackning för att driva igenom privatiseringspolitiken. I verkliga livet är det stora transnationella koncerner som snabbt tar över och dominerar. I dagens Sverige är det sex stycken koncerner står för hälften av den privata sjukvården och två tredjedelar av äldreomsorgen i privat regi. Mellan åren 2008 och 2011 växte dessa sex koncerners omsättning med 45 procent.
Så fungerar kapitalismen – de stora äter upp de små och konkurrensen ersätts av stora monopol. Borgarna är inte mot monopol, inte ens om dessa är transnationella jättar, så länge de är privatägda. Som kapitalisten Jan Stenbeck sa ”Det är för jävligt med monopol – om man inte äger dem.”
Så ni är nöjda med hur det ser ut i offentlig verksamhet?
– Nej. Att vi anser att vården skall ägas och drivas av det gemensamma betyder inte att vi är okritiska till nuvarande offentlig sektor. För det första så genomsyras även den offentliga vården av det kapitalistiska köp- och sälj-systemet och det är detta människofientliga synsätt som måste bort.
För det andra så kan offentliga verksamheten definitivt effektiviseras. Börja med att se till att behoven av vård får styra budgeten istället för tvärtom. Inför en organisation där de anställda kan påverka och ta bort alla dyrbara administrativa chefsnivåer. Sluta med de ständiga kostsamma omorganisationer, konsultinköp, namnbyten och chefsändringar som drabbar vårdenheterna. Dessa kunde då få lugn och ro, tid över till vårdarbete och spara många miljoner.
Men den kapitalistiska konkurrensen hör inte hemma i välfärden, om än så effektiv. För att den prisger humaniteten.
Är Kommunisterna mot valfrihet?
– Frågan är valfrihet för vem? En vård och omsorg styrd efter behoven måste givetvis utgå från enskilda människors önskningar och viljor. En likvärdig vård för alla betyder inte likadant för alla.
Men det är inte detta som är meningen bakom högerns prat om valfrihet. Deras perspektiv är dels företagens frihet att göra behoven till lönsamma affärer och dels de rikas möjlighet att köpa sig den bästa vården och slippa vara med och finansiera bra vård för de som inte har råd att betala.
Företagens och de rikas frihet blir ofrihet för vanligt folk. Vilken vård en människa får ska aldrig göras beroende av tjockleken på personens plånbok. För att vanligt folk ska få bra vård anpassad efter den enskilda personen krävs en gemensamt ägd och driven vård.
Men vården blir väl bättre genom konkurrens?
– Nej. Myten om att privatiseringen och konkurrensen skulle innebära en explosion av nya innovationer, är just en myt som i åratal matades om och om igen. Men det gjordes aldrig någon granskning av hur det verkligen såg ut.
Först 2011 genomförde Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, som genom sina starka band till näringslivet knappast kan anklagas för att vara kritiska till privatiseringspolitiken, en sådan undersökning. SNS kom fram till privatiseringen av skola, vård och omsorg varken har ökat kvalitet, minskat kostnaderna eller gjort verksamheten mer effektiv. Inga positiva effekter gick att klarlägga, bara en mängd negativa.
Hur ser ni på vinstförbud i välfärden?
– Det är bra att det diskuteras om vinsterna i välfärden. Men att bara angripa vinsterna duger inte.
För det första så försöker man hitta på lösningar som innebär att det låter som att man är mot vinster men i verkligheten accepterar man vinsterna – ta bara diskussionen inom LO och sossarna om hur begreppet non-profit ska tolkas.
För det andra så är riskkapitalisterna allt för smarta för att inte hitta vägar att komma runt ett vinstförbud. Se bara på de stora koncernerna. De redovisar ingen vinst, trots detta plockas var femtonde skattekrona ut ur verksamheten och hamnar som obeskattad vinst i skatteparadis. Företagen låter sina svenska dotterbolag köpa vård och omsorg med pengar som lånats av skatteparadisbaserade bolag högre upp i koncernen. De skattepengar som plockas ut ur verksamheten går därmed till att betala av lån till de egna ägarna. På pappret ser det ut som förluster, men i verkligheten är det rena vinster som hade kunnat användas till vård och omsorg.
För det tredje och viktigast så är ett vinsterna inte grundproblemet. Vi menar att det stora problemet är marknadsanpassningen av välfärden. Skola, vård och omsorg har förvandlats till varor på en kapitalistisk marknad, att handlas till lägsta möjliga pris, som vilka varor som helst. I teorin skall denna konkurrens ge effektivitetsvinster, men i verkligheten har den förvandlats till vår tids fattigauktioner, där den aktör som säljer välfärdsvaran billigast vinner budgivningen.
Så hur skall människovärdet återerövras inom välfärden?
– Det är kapitalismen som måste angripas för att människovärdet ska segra. Omsorg om människor är och måste vara en social förpliktelse, det handlar om en solidaritetshandling inte om affärstransaktioner. På marknaden går humaniteten oundvikligen förlorad i kapitalismens krassa ”kontant betalning”.
Det är marknadsanpassningen som måste röjas undan för att välfärden skall återbördas till den sociala förpliktelsen, styrd av människors behov i livets olika skeden, inte av kostnadskalkyler och då rakt inte av vinstmaximeringskrav.
Det innebär att vi vill avskaffa både Lagen om offentlig upphandling, LOU, och Lagen om valfrihet, LOV, som ålägger politiska marknadsaktörer att handla till lägsta möjliga pris. Vi tror inte att politiker är hjärtlösa typer. De allra flesta vill säkert att våra äldre skall ha det bra. Men det goda hjärtat går förlorat när budgeten räddas genom det låga budet från Carema. Budgetslaveriet producerar hjärtlöshet.
En gemensam välfärd skall finansieras gemensamt, via ett rättvist skatteuttag (skatt efter bärkraft), varje annan ordning innebär att mänskliga rättigheter görs avhängiga den enskildes betalningsförmåga. Men gemensam finansiering räcker inte. För att säkra den lika rätten krävs att välfärdssektorn dras bort från marknadens konkurrens. Skolan, vården och omsorgen skall ägas och drivas i offentlig regi, utifrån behovsprinciper.
Människovärdet segrar när vi gemensamt tar ansvar för varandras behov, marknadsvärdet segrar när individualismen och girigheten tillåts ta över.
