Offentlig sektor

Nedläggningen är logisk. Eftersom högerregeringen i god EU-anda ersatt varje regionalpolitisk ambition med blind tro på marknaden. Det är marknaden som skall sörja för glesbygden, inte politiken. Om det finns anledning att fälla tårar över Glesbygdsverket låter vi vara osagt. Men det finns definitivt anledning att ta strid för en politik som sörjer för hela Sveriges möjlighet att leva.

Detta för oss omedelbart in på frågan om statens järnvägar, denna puls-åder i varje regionalpolitik värd namnet.

Men den stränga Sahlin kommer inte undan kritik för egen del. För när socialdemokratin överskred borgarnas utgiftstak i höstens budgetmotion, så skrek Maud Olofsson som en stucken gris, i förnärmelse över att sossarna har fräckheten att ifrågasätta den nivå på utgifterna som högeralliansens partier slagit fast. I Olofssons värld är inte bara utgiftstaket dogm, utan också den fullständigt godtyckliga utgiftsnivå som högeralliansens satt som tak.

Forskningsrapporten som i veckan presenterades på den liberala anslagstavlan DN-debatt tycks inte bara ha lånat den matematiska modellen utan också de slutsatserna från det moderatstyrda departementet. För oavsett om de matematiska modellerna för åldrande och vårdbehov stämmer med den framtida verkligheten eller inte, så är forskarnas lösningar bara unken skåpmat hämtad från högerns skafferi.

Med detta sagt finns det anledning att slå rejält bakut vad gäller Ansvarskommitténs förslag om ny uppdelning av Sverige, ett förslag som stöds av samtliga riksdagspartier. Inte för att det per definition är fel med större enheter, vi kommunister sjunger inte småskalighetens lov. Utan för att de större enheterna tydligt ingår i och utgör ett medel för det marknadsliberala systemskiftet. Ungefär som EU.

Inför den här konferensen roade jag mig med att titta igenom årgång-76 av Proletären för att se hur vi skrev om det som hände här och utomlands det året. Det var häftigt , ska jag säga. Proletären var då som nu en veckotidning, men bara vart fjärde nr var en tjockare, 16-sidig tidning, numren däremellan var 4-sidiga – men formatet var större än dagens, bilderna färre, texterna småstilta och tättskrivna...Inte en chans idag att tyda utan läsglasögonen på näsan – men då var ju de flesta av oss inte i behov av såna...Priset var 1 kr för de tunna numren, 2 kr för de tjockare...

Frågan ställs av psykiatriläkaren Jörgen Herlofson på DN-debatt och den sätter fingret på den allra ömmaste punkten i den sjukskrivningsdebatt som Socialstyrelsens nya riktlinjer utlöst.

För vår del är vi inga vänner av långa sjukskrivningar. Självklart skall människor vara hemma när de är akut sjuka, men vad gäller mer långvariga sjukdomstillstånd är det bättre om den sjuke kommer tillbaka i jobb så fort som möjligt, med arbetsuppgifter och i en utsträckning som han eller hon klarar av och naturligtvis kombinerat med lämplig rehabilitering.