I revolutionens Venezuela fördjupas demokratin. Genom upprättandet av folkvalda råd i lokalsamhället ska invånarna få ökad makt över sina liv och bli mer delaktiga i styret av landet. President Hugo Chávez menar att dessa råd är ”den bolivarianska demokratins spjutspets” och av strategisk vikt i skapandet av 2000-talets socialism.
Patrik Paulov
utrikesredaktör Proletären
”Precis som ett hus kan kollapsa om grunden inte är tillräckligt stark, kan det hända med den nya demokrati som vi håller på att bygga. Vår demokrati kan bara bli oövervinnlig om dess bas är stark, och dess bas är råden i lokalsamhället.”
I liberala Expressen begåvas vi med en lektion i diktatur (19/8). Den påstådde läromästaren utgörs av Venezuelas flerfaldigt omvalde president Hugo Chavez, som utmålas som en vänsterdiktator in spe.
Anders Carlsson
ordförande, Kommunistiska Partiet
För ögonblicket är de liberala korsriddarna speciellt upprörda över att Chavez vill ge staten större möjlighet att beslagta privat egendom, en upprördhet vi väl kan förstå. Som bekant gör den liberala demokratin lydigt halt vid den heliga egendomsrätten.
Men vad Chavez tilltag har med diktatur att göra kunde inte ens Alexis de Tocqueville förstå.
”Kan någon tro att demokratin, efter att ha störtat aristokratin och kungen, kommer att göra halt vid bourgeoisien och de rika”, skrev denne liberala föregångsman redan på 1840-talet.
Hade Lenin fel? Utgör den parlamentariska vägen till socialismen en faktisk möjlighet? Frågan har ställts av den bolivarianska revolutionen i Venezuela, där Hugo Chávez inte bara vunnit val efter val, utan också använt varje segerval till att flytta fram revolutionens positioner. För att allt tydligare ställa socialism som politiskt mål.
Anders Carlsson
ordförande, Kommunistiska Partiet
Men i söndags tog det stopp. Chávez och hans anhängare förlorade folkomröstningen om en reformerad, mer uttalat socialistisk konstitution, om än knappt.
Chávez erkände sig snabbt besegrad. Med kommentaren att den knappa valförlusten var att föredra framför en valseger med lika knapp marginal.
Detta är en redigerad version av det tal som Kommunistiska Partiets internationella sekreterare Erik Anderson höll i Stockholm och Malmö under partiets möteskampanj för att fira den kubanska revolutionens 50-årsjubileum i januari 2009.
Erik Andersson
internationell sekreterare, Kommunistiska Partiet
När vi idag firar det fria Kubas 50 års jubileum vill vi än en gång hysa beundran för Kuba och dess ledning för att ha motstått två dramatiska omvälvningar av negativ art. Först den amerikanska blockaden som ännu pågår men även Sovjetunionens och det socialistiska lägrets kollaps vilket ledde till några väldigt hårda år i början av 1990-talet. Där även vi kubavänner var ytterst bekymrade om Kubas folk skulle orka med att stå emot en tilltagande amerikansk press och blockadpolitik.
En delegation från Kommunistiska Partiet bestående av Lars Rothelius och Ulf Nilsson besökte tidigare i år Kuba. De mötte ett land som under de 50 år som gått sedan revolutionen gjort stora framsteg. Men de svenska kommunisterna tog också del av de svåra utmaningar och problem som det socialistiska landet står inför.
Lars Rothelius och Ulf Nilsson
Från klosterkyrkan i Gamla Havanna hörs sång och musik. Glada lockande toner. Vi rycks med av musiken och går in. Kontrasten är skarp mellan det karibiska solljuset och dagern inomhus.
Lätt bländade skymtar vi att det är knappt halvbesatt i bänkarna. Men alla sitter tätt packade längst fram. Bara gamla människor, uppenbarligen pensionärer, och kvinnor mest. En grupp dansare i vackra klänningar uppträder på den plats där altaret en gång stått. Folk ställer sig upp i bänkarna och svänger med i musiken. Inlevelsen och glädjen står inte att ta miste på.
”Ersättning? Nej, absolut inte. Här på Kuba tar vi inte betalt för att företräda våra väljare.”
Vi sitter i den lokala folkmaktens hus i staden Sancti Spiritus på Kuba. Den helige andens stad. På podiet ordföranden Omar Gonzalez och de svenska gästerna, i bänkarna ett tiotal folkvalda, män och kvinnor i olika åldrar och med skiftande hudfärg. De har kommit för att diskutera demokrati med oss. Kubansk och svensk.
