Inför svensk publik lägger finansminister Borg huvudet på sned och spelar socialt ansvarstagande. Det är inte mycket bevänt med ansvaret, det ynka extrabidrag som regeringen beviljat underskottstyngda kommuner valåret 2010 räcker knappt till att täcka kostnaderna för ökade socialbidrag. Men alltid lurar apspelet någon. Vilket är uträkningen. Med mindre än ett år kvar till nästa val är det morot som gäller, inte piska.
Men när Borg vänder blicken över Östersjön, mot Lettland, förvandlas han i ett huj till den mest förskräcklige Mr Hyde. Han gapar och skriker och hotar för att tvinga den lettiska regeringen att slakta det lilla som ännu finns kvar av social trygghet. Allt för att rädda de svenska storbankerna från den devalvering som är Lettlands enda räddning.
Man kan tycka att den lettiska borgerligheten var bottenlöst naiv när den efter Sovjets sammanbrott surfade ut på de fria marknadskrafternas oändliga ocean. Men så gjorde också EU, och inte minst Sverige, allt för att framställa kapitalismen som en ocean av oändliga möjligheter, en sockerkaka som naiva nyborgare slafsade i sig med glupande aptit.
Men vad skall man då säga om de svenska storbankerna Swedbank, Nordea och SEB, som under loppet av drygt tio år lånat ut svindlande 131 miljarder kronor till det lilla fattiga Lettland, som regel utan eller till ytterst svaga säkerheter? Naivitet kan det inte handla om, inte mindre än ett årtionde efter den svenska finanskrisen i början på 1990-talet. Istället rör det sig om ett kalkylerat risktagande med rent koloniala extraprofiter som drivkraft.
Finanskapitalet ville återupprätta det svenska väldet i Baltikum, denna gång med krediter som kolonialt vapen.
Det gick bra till en början. De svenska krediterna gav god fart åt en lettisk låneekonomi och så länge bubblan pumpades upp flöt räntorna in hos Swedbank, Nordea och SEB. Det talas om 25 miljarder kronor i rena profiter. Men så sprack bubblan, lika oundvikligt som en såpbubbla. Med påföljd att de svenska bankerna sitter begravda till halsarna i dåliga lettiska lån, att läggas till de kreditförluster som den allmänna finanskrisen gett.
I denna situation agerar Anders Borg torped åt Swedbank, Nordea och SEB. För att till varje pris rädda vad som räddas kan av fordringarna i Lettland.
Det första budet är att den lettiska latsen under inga omständigheter får devalveras. Eftersom en devalvering skriver ner värdet på alla svenska fordringar i Lettland. Alltså kräver Anders Borg istället drastiska budgetnedskärningar som villkor för det räddningspaket som Sverige, EU och Internationella Valutafonden, IMF, ställt sig som gemensam garant för. Motsvarande 7,3 miljarder kronor skall sparas i lilla fattiga Lettlands statsbudget. Det motsvarar nedskärningar på över 10 procent.
De hittills genomförda besparingarna har givit förfärande resultat. Lettlands BNP beräknas rasa med 18 procent i år, inte minst för att de offentliganställda fått sina löner sänkta med upp till 40 procent. Hälften av alla sjukhus har stängts och en av fem letter är nu utan jobb. Som alltid får de sämst ställda betala det högsta priset. Så föll matförsäljningen med 23,2 procent i augusti i år jämfört med samma månad i fjol. Människor saknar mat för dagen i Lettland. På grund av Anders Borg.
Det är en social kollaps som utspelas i Lettland. Allt för att säkra de svenska storbankernas fordringar. Men ändå är Anders Borg inte nöjd. Han är tvärtom upprörd över att den lettiska regeringen bara lyckats spara hälften av det begärda och avtalade beloppet.
”Man kan inte bete sig på det sättet”, säger Borg ilsket. Med budskapet att lönerna måste sänkas ytterligare och fler sjukhus och skolor stängas. Lettisk välfärd – ja, lettiska liv – väger lätt jämfört med svenska bankers profiter.
Man kan bara hoppas att det lettiska folket ber Anders Borg och hans inhemska hantlangare fara och flyga, något som en bred majoritet uttalat sig för i en nyligen genomförd undersökning. Lettland har ingen framtid som nysvensk koloni.
Men också det svenska folket bör ta sig en ordentlig funderare över det som utspelar sig i Lettland. Där framträder Anders Borg och hans regering utan inställsam mask, som storkapitalets torpeder och indrivare. Lita på att det är denna Borg vi får smaka på efter valet 2010, om han får sitta kvar. Det är inte bara letterna som bör be Anders Borg dra åt helvete.
Anders Carlsson
ordförande, Kommunistiska Partiet
