Från första stund har EU-motståndet hävdat att EU utgör ett hot mot de svenska fackföreningarna och den strejkrätt som är grunden för all facklig kamp. EU-anhängarna med LO-toppen i spetsen har hävdat motsatsen. Med domen i Vaxholmsfallet står det klart att EU-motståndet hade rätt.
Svenskt Näringsliv visste detta. Det är därför kapitalisternas organisation har drivit lettiska Lavals fall ända upp i EU-domstolen i vetskap om att en av grundtankarna med EU:s fria rörlighet är att spela ut arbetare i olika länders mot varandra och stärka kapitalet.
I detta läge tackar LO-ledningen ja till inbjudan från Svenskt Näringsliv att sätta sig i förhandlingar om ett nytt Saltsjöbadsavtal med ytterligare inskränkningar i strejkrätten som en av de centrala punkterna.
Det Saltsjöbadsavtal som tecknades 1938 var grundvalen för det socialdemokratiska klass-samarbetet. Men detta klassamarbete dog när de svenska kapitalisterna i början på 1990-talet drog sig ur de samarbetsorganen. Hela Saltsjöbadsandan byggde på att kapitalet såg sig tvingade att samarbeta i ett läge när arbetarrörelsen stod stark. Om du inte kan slå motståndaren, inled ett samarbete.
Med den reformistiska arbetarrörelsens totala bankrutt, den sk realsocialismens fall i Sovjet och Östeuropa och med EU-medlemskapet ändrades styrkeförhållandena. Kapitalisterna gick på offensiven och har gjort detta i flera årtionden nu.Vad som behövs för att möta denna offensiv är inte mer samarbete utan kamp.
Kommunistiska Partiets femtonde kongress hävdar att svensk arbetarrörelse måste sätta hårt mot hårt och göra rent hus med den socialdemokratiska samarbetsandan. Grunden för all facklig kamp är strejkrätten, den fackliga ledning som är beredd att kompromissa om denna är inget annat än förrädare. Försvara strejkrätten mot Svenskt Näringslivs och EU:s attacker!
Nej till ett nytt Saltsjöbadsavtal!
Arbetarenhet på klasskampens grund!
