Med bara en månad kvar till valet står utspelen som spön i backen, en del obehagligt reaktionära, som Jan Björklunds slöjutspel, och andra mer löjeväckande. I den senare kategorin ligger stockholmsossarnas förlag om en butler i tunnelbanan bra till för första pris.

”När skall vill älska? När skall vi skratta? När skall vi prata? När skall vi leka med barnen? När skall vi leva livet, så som det ser ut i våra drömmar?”, frågar Carin Jämtin och Ilija Batljan på DN-debatt (18/8).

Det handlar som synes om det där livspusslet som Maud Olofsson använder för att motivera Rut-avdraget. Men visst är frågorna relevanta för de flesta med jobb. Vi borde har mer tid att leva livet, vilket är lätt åtgärdat genom att lagstifta om 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön. En sådan reform ger inte bara mer tid att leva utan dessutom jobb åt fler.

Ett så mossigt krav är dock inget för Jämtin och Batljan, som istället vill upplåta SL:s lokaler och tåg till privata hemtjänstföretag av olika slag. Stressade stockholmare skall lämna tvätten och beställa matkassen på stationen på morgonen, och gärna också ungarna, för att sedan komma hem lite gladare (och lite fattigare). På köpet skall det finnas tillgång till springpojkar och springflickor, bland vilka de nu skall rekryteras, kallade butlers, som kan utföra enklare ärenden under dagen.

Jämtin och Batljan skriver att butlern är till ”både för dem som dricker latte och för dem som serverar latte”, till skillnad från Rut. Hur servitriserna, eller springpojkarna, skall ha råd att betala för alla de fina tjänsterna förtäljer dock inte deras artikel. Vad som finns i plånboken eller på kontot spelar tydligen ingen roll i tunnelbanan.

Man kan skratta åt eländet. Men inte bara. För bakom det löjeväckande är detta ett bejakande av högerns politik. Också sossarna bjuder de välbeställda på tjänstefolk.