Så har regeringen i Eritrea tagit till orda i fallet Dawit Isaak. I en intervju för Aftonbladet (1/8) hävdar presidentrådgivaren Yemana Gebrab att Isaak gjort sig skyldig till så grova brott att han kan hållas i fängsligt förvar på obestämd tid, utan rättegång.

Själva anklagelsen är vare sig ny eller obekant för dem som följt fallet bortom kampanjmakarnas ensidigheter. Anklagelsen handlar inte om att Isaak kämpat för det fria ordet i det Eritrea som seglat upp som imperialismens senaste skurkstat, det är liberal myt. Istället anklagas Dawit Isaak för att ha ingått i en grupp med ambition att underlätta en etiopisk invasion av Eritrea, han greps för landsförräderi, helt enkelt, och det i en situation då det senaste kriget mellan Etiopien och Eritrea knappt var avslutat.

Huruvida det finns grund för anklagelserna mot Isaak vet vi inte. Eftersom de påstådda bevisen aldrig redovisats eller prövats. Vilket med självklarhet ger slutsatsen att Dawit Isaak omgående måste få sin sak prövad inför domstol, alternativt lika omgående släppas fri. Alla brottsmisstänkta skall betraktas som oskyldiga intill dess deras skuld är bevisad inför domstol, en rättsprincip som också gäller misstänkta landsförrädare.

Så långt är vi med de liberala kampanjmakarna. Dawit Isaak är utsatt för ett rättsövergrepp. Eftersom han utan rannsakan och dom suttit inspärrad i snart nio år. Det är oacceptabelt. Det finns inga brott så grova att människor kan hållas inspärrade på obestämd tid.

Med detta sagt kan presidentrådgivaren Gebrab avfärdas som en försvarare av rätts-övergrepp. Men riktigt så enkelt är det inte. För Gebrab har rätt när han hävdar att de ensidiga anklagelserna mot Eritrea är orättvisa. I dagens värld håller många länder, med USA i spetsen, människor inspärrade på obestämd tid. Med hänvisning till den nationella säkerheten. Allt enligt den nya rättsordning som George W Bush instiftade efter 11 september och som alltsedan dess varit ett fundament i det sk kriget mot terrorismen.

Koncentrationslägret i Guantanamo Bay utgör själva symbolen för denna rättslösa rättsordning. Barack Obama lovade att stänga lägret som senast i januari 2010, men sex månader senare sitter fortfarande tvåhundra människor inspärrade i Guantanamo. USA har lovat frige ett drygt hundratal av dem, oklart när, men femtio fångar skall fortsatt hållas i fängsligt förvar på obestämd tid – de flesta efter nio år i fångenskap, precis som i fallet Dawit Isaak. Varför så tyst om dem?

Guantanamo Bay urskuldar inte behandlingen av Dawit Isaak. Men tystnaden kring USA:s självpåtagna rätt att hålla sk illegala kombattanter inspärrade utan rättegång skriker ändå om liberal dubbelmoral. Det är enkelt och ofarligt att kritisera ett litet fattigt och utsatt land i Afrika, men kritiken skramlar tom när den nya rättsordningens instiftare går fri från motsvarande kampanjer.

Ja, inte heller Sverige är någon förridare för de grundläggande rättsprinciper som gällde före kriget mot terrorismen. Behandlingen av somaliasvenskarna och utvisningarna av de två egyptierna är välkända exempel. Men låt oss också nämna palestiniern Hassan Assad, som lever under ständigt utvisningshot på grund av aldrig redovisade och prövade anklagelser från Säpo. Assad är lika rättslös som Dawit Isaak – och det i Sverige anno 2010.

Kravet på att Dawit Isaak omgående skall få sin sak prövad inför domstol eller släppas fri har vårt stöd. Men vi finner den liberala dubbelmoralen stötande.

För övrigt vill vi varna för demoniseringen av Eritrea. Att den liberala pressen plötsligt upptäckt Eritrea som en av världens värsta skurkstater har inte med den interna politiken att göra, utan beror på att Eritrea står emot USA:s strävan att dominera Afrikas horn med bundsförvanten Etiopien som verktyg.

I förhållande till liberala mediekampanjer gäller det som alltid att vidga perspektivet.