Sion utgör en koalition av världens mest extrema islamofober, företrädd av ökända figurer som Pamela Geller, Robert Spencer och Anders Gravers.

Till Helsingborgs Dagblad säger Vilks att han inte delar Sions åsikter, utan bara vill ”få närmare inblick i hur de tänker”. Det är en förklaring av det mer sanslösa slaget. Vilks behöver inte åka till New York för att få inblick i Sions sjuka tankevärld, utan han kan lugnt läsa Anders Behring Breiviks manifest ”2083”. I det citeras Robert Spencer och hans blogg Jihad Watch inte mindre än 150 gånger.

Vilks kan också läsa Pamela Gellers blogg Atlas Shrugs, varför inte det inlägg som publicerades dagarna efter massakern på Utøya, där Geller beskriver det socialdemokratiska ungdomslägret som ett ”kommunistiskt indoktrineringsläger” som ägnade sig åt ”antisemitiska krigslekar”.

I övrigt behöver Vilks bara fem minuter framför datorn för att ta reda på att Stop Islamization of Nations har nära förbindelser med den högerextrema huliganorganisationen English Defence Leauge och dess avläggare i andra länder, om han nu inte redan vet det.

Lars Vilks längtan efter ”inblick” är omöjlig att ta på allvar när det gäller deltagandet på Sions möte i New York 11 september. Istället representerar deltagandet ett ställningstagande, om inte till förmån för allt till det Sion framför, det lär vara alltför stolligt till och med för Vilks, men väl till helheten i det islamofobiska budskapet.

Vilks lånar sig som reklamfigur för en rörelse som producerade en massmördare som Behring Breivik.

Så rinner den konstnärliga friheten av Lars Vilks som färgen från hans rondellhundar. Bakom konstnärsmasken döljer sig en högerextremist.