Spårvagnar och miljö
Jan Strömqvist
spårvagnsreparatör

Det pågår en debatt om vikten av att öka kollektivtrafikåkandet för att dra ned koldioxidutsläppen för att rädda miljön.
I Stockholm åker man mer kollektivt än i Göteborg. Tunnelbanan sägs fungera bättre än spårvagnarna i Göteborg. I en debattartikel i Göteborgs-Posten går företrädare för Volvo och bussföretagen ut med att bussar är bättre än spårvagnar.
I denna sak tror jag mig ha något att säga, trots att jag som spårvagnsreparatör på Göteborgs Spårvägar kan anklagas för jäv.
*
Inledningsvis är det givetvis så att det är av allra största vikt att kollektivtrafikåkandet skall öka på bekostnad av bilismen. Detta är förnuftigt. Men detta förnuftiga står i motsättning till bilindustrins profitintressen.
Marx har lärt oss att allt har sin materiella grund. I kapitalismens jakt efter profit finner man anledningen till sakernas förhållande. Kapitalister kan tänka sig att producera vad som helst bara de tjänar pengar på det. Det är mer lönsamt för kapitalisterna att folk åker i egen bil än kollektivt.
Detta till trots måste man ha kollektivtrafik för att samhället skall fungera. Kostnaderna för detta läggs då på det allmänna i form av skatter.
Varför är då kollektivtrafiken bättre i Stockholm än i Göteborg? Är tunnelbana bättre än spårvagn, eller är bussar bäst?
Att det finns spårvagnstrafik i Göteborg har sina historiska skäl. Hästspårvagnen kom till Göteborg 1879. 1902 elektrifierades spårvagnsnätet. Av de sammanlagt 13 städer i Sverige som haft eller har spårvagnar är Göteborg helt dominerande. Spårvagnsnätet i Göteborg är lika stort som våra grannländers huvudstäder, Oslo och Helsingfors.
Att det inte finns tunnelbana i Göteborg har alltid sagts bero på att det inte går att bygga tunnlar i Göteborg, då staden vilar på lera. I dag är Göteborg dock mer eller mindre perforerat med biltunnlar åt alla håll.
Vid omläggningen av vänstertrafik till högertrafik 1967 behöll Göteborg, till skillnad från de flesta spårvagnstäder, sina spårvagnar. Man byggde om dem för högertrafiken. Detta var dock inte en självklarhet. Volvo ville lägga ned spårvagnstrafiken till förmån för bussar.
Från och till kommer sådana attacker eller propåer från Volvo. Som nu i debattartikeln i GP.
Jag vill inte säga varken det ena eller andra vad det gäller tunnelbana eller spårvagn. Och bussar är oumbärliga för en bra kollektivtrafik. Men bussar skall enligt mitt förmenande inte konkurrera med spårbunden trafik, som ju onekligen är bättre ur miljösynpunkt, utan med privatbilismen. I all synnerhet vad det gäller arbetsresor.
För att klara av detta på ett bra sätt krävs det samordnade samhälleliga insatser. Sådana insatser har Göteborgs politiker klarat av väldigt dåligt.
Häri kan man söka orsakerna till att kollektivtrafikåkandet är högre i Stockholm än i Göteborg. Tunnelbanan i Stockholm är bättre utbyggd än spårvagnsnätet i Göteborg. Dessutom går resorna snabbare med tunnelbana än spårvagn. Politikerna i Göteborg har satsat för litet på utbyggnad av spårvagnsnätet. Dels i förhållande till behovet, men även i förhållande till kollektivtrafiksystem i jämförbara städer.
*
Detta är inte givet. Så behöver det inte vara. Det går att bygga ut spårvagnsnätet i Göteborg, om den politiska viljan finns.
I Kommunistiska Partiets kommunala valplattform 2006 togs frågan om kollektivtrafik upp. Vi förespråkade en utbyggnad. Den lilla utbyggnad som under senare år har genomförts är gjord i centrala stan. Intet ont i det, än bättre skulle vara om man byggde färdigt det man börjat med den så kallade ”Kringen”.
Våra tankar och förslag kring utbyggnad av spårvagnsnätet var riktat på förorterna. En ringlinje i de östra områdena, utbyggnad på Hisingen och kanske en förbindelse från Mölndal förbi Åby till Frölunda/Tynnered.
Möjligheter finns. Men då får inte profiten vara styrande utan i stället behovet.
Till detta kommer så miljöfrågan. Ur detta perspektiv är det både viktigt och bråttom att satsa på elektrifierad spårbunden trafik.
Dessutom, för att få så många som möjligt att ställa bilen, är det av vikt att införa nolltaxa.
Att satsa på en välutbyggd, snabb, bekväm och gratis kollektivtrafik är att sätta behoven före profiten.
Det är en utmaning väl värd att arbeta för.

