Om något år kommer jag förmodligen att ha en rätt så hyfsad bostadsstandard. Det har jag inte i dag. När släktingen gick bort var huset i uselt skick. Ändå tvekade jag aldrig. Och om bara ork, inkomster och lån räcker ska det nog bli ganska bra.

Min första egna bostad var en tvårummare på rivningskontrakt. Redan då, för åtta år sedan, var det bostadsbrist i Helsingborg. Sedan dess har massor av lägenheter ombildats till dyra bostadsrätter.

Mycket lite har byggts och i fjol försökte borgarna sälja 2000 lägenheter. Det misslyckades när de boende vägrade att köpa. En näsknäpp på Moderaterna som har varit rätt tysta i frågan sedan dess.

Men så gick ungmoderaternas vice ordförande André Assarsson ut och krävde en återupprättad bostadsmarknad. Han vill avskaffa skyddet mot ockerhyror – bruksvärdessystemet och istället införa marknadshyror, för att få fart på byggandet.

De flesta av Proletärens läsare vet vad det handlar om. För snart 20 år sedan lät sossar och folkpartister betala skattesänkningar för rika med minskningar av bostadssubventionerna. Bostadsbyggandet upphörde direkt. Nu ligger högern på för att avskaffa de sista resterna av den solidariska bostadspolitiken.

Vi, åtta röda kamrater, skrev ett svar till den lokala dagstidningen. I en rätt så kort text visade vi att den solidariska bostadspolitiken redan till stora delar är avskaffad och att marknadshyror knappast leder till fler hyreslägenheter. Vi beskrev hur det såg ut när marknaden styrde under 1900-talets första hälft, och visade att det var folket som krävde regleringar för att få en anständig bostadsstandard. Texten avrundades med krav på produktion av billiga hyreslägenheter.

Vi hade inga större förhoppningar om att få in vårt svar. Tidigare fick vi visserligen en del insändare publicerade. Men för en del år sedan var det plötsligt stopp. Har ibland funderat över hur chefredaktören resonerade. Kanske tänkte han: ”Det går 1000 borgerliga inlägg på varje text från kommunisterna. Så kan vi inte ha det. Stoppa kommunisterna”.

Nu var han kanske på semester? För plötsligt fick vi in det vi skrivit. Förutom ett bra inlägg av en boendeforskare från hyresgäströrelsen publicerades först bara ”svar” från Assarssons kompisar i M och i byggindustrin. Kanske tyckte man att det blev för mycket nyliberal monolog och för lite debatt till och med för en borgerlig tidning.

I skrivande stund vet vi inte om moderaten kommer att svara oss och om vi får fortsätta att delta i debatten. Kan nog tänka mig att vi släpptes in – en gång – som ett lite udda inslag. Vi har ju onekligen på fötterna och att låta oss dominera debatten vill man säkert inte.

Och för att slippa missförstånd. Jag tror inte att det räcker med välvilja hos borgerlig media för att nå ut. För att få arbetarklassen att bryta passiviteten och ta strid för sina egna intressen i till exempel bostadsfrågan krävs tålmodigt arbete på gator, arbetsplatser och i bostadsområden. Många arbetare och invandrare läser inte ens dagstidningarna.

Till sist. Någon kanske undrar över mitt hus? Det är en funkiskåk som byggdes av en förman och hans fru 1935. Tre söner föddes och trots att familjen inte var fattig var huset inte större än att de tre fick sova i samma rum. Föräldrarna bodde i vardagsrummet.
Trångbott, visst och tyvärr en verklighet som är på väg tillbaka.