Behovet av kollektivtrafik är större än någonsin, för att möta problemen med klimatkris och massbilism. Samtidigt blir det allt besvärligare att resa kollektivt. Överfulla och trasiga bussar och tåg, förseningar och inställda turer och höjda priser. När folk borde lockas att inte ta bilen tvingas istället många välja bilen för att vara säkra på att komma fram.
”Svensk järnväg har varit en lekstuga för okunniga politiker i 25 år”, sa SJ:s styrelseordförande Ulf Adelsohn och fick sparken av Moderaterna, som han en gång var ordförande för. Adelsohn har rätt i att politikerna är ansvariga. Men orsaken är inte okunnighet, utan den nyliberala politik som samtliga svenska regeringar sedan 1980-talet har bedrivit, såväl borgerliga som socialdemokratiska.
Avregleringar och privatiseringar har styckat upp verksamheterna, upphävt det gemensamma ansvaret och lagt ut de enskilda delarna på privata företag, vars mål inte är att garantera en välfungerande kollektivtrafik för resenärerna utan så stora vinster som möjligt för ägarna.
Det är hög tid att befria kollektivtrafiken från marknaden. Målet med kollektivtrafiken måste vara att ge resenärerna de bästa möjligheterna att resa kollektivt, inte att förse företagen med vinster. En förändring till det bättre måste börja underifrån. Men kraven måste riktas mot de politiker som över blockgränserna gjort kollektivtrafiken till en lekstuga för marknadsliberala experiment.
Kommunistiska Partiet reser följande krav:
- • Befria kollektivtrafiken från marknaden. Fungerande kollektivtrafik i hela landet kräver offentlig regi och drift. Riv upp kollektivtrafiklagen.
- • Bygg ut järnvägsnätet och uppdra åt Trafikverket att bedriva drift och underhåll i egen regi.
- • Ge SJ den fulla kontrollen och det fulla ansvaret över trafiken på det svenska järnvägsnätet.
- • Bygg ut kollektivtrafiken och sänk de lokala taxorna, gärna till noll där så är möjligt och om det effektivt bidrar till att minska biltrafiken.
