Den amerikanske radikale ekonomen Paul Sweezy, bl a känd från 1960-talet, då hans bok Monopoly Capitalism kom ut, höll i april 1994 ett föredrag på Istambuls universitet. Det ger en överskådlig sammanfattning av kapitalismens ekonomiska utveckling. Men det handlar också om de förändringar i relationerna mellan produktivt kapital och finanskapital som Sweezy anser är av avgörande betydelse för dagens världsekonomi och analysen av densamma.Som han själv framhåller är det till stora delar ”outforskad terräng”, och hans inlägg skall ses som ett bidrag till en nödvändig debatt inom den revolutionära rörelsen för att kunna stärka arbetarklassens kampstyrka.
Att Klasskampen översatt och publicerar Sweezys föredrag (i något redigerad form) betyder inte nödvändigtvis att KPML(r) i allt är överens med dess innehåll och slutsatser. Däremot är det tankeväckande och viktiga frågor Sweezy tar upp, vilket är ett nog så gott skäl för dess publicering.
/Teddy John Frank, internationell sekreterare i dåvarande KPML(r), Kommunistiska Partiet
Paul M. Sweezy
I ett ofta citerat stycke från 1936 skrev John Maynard Keynes: ”spekulanter kan göra skada som luftbubblor ien ström av ekonomisk verksamhet. Men situationen blir allvarlig när ekonomisk verksamhet blir en luftbubbla i en malström av spekulation. När utvecklingen av ett lands kapital blir en biprodukt till aktiviteterna i ett kasino, blir självfallet arbetet dåligt gjort.”
* Sweezys anförande hölls före president- och parlamentsvalen i Mexiko, vid en tidpunkt då mycket pekade på att det styrande PRI-partiet efter över 60 år skulle förlora valet. Så skedde emellertid inte. Men zapatisternas upprorsrörelse i Chiapas har växt under 1994, och den nya regeringen har inte lyckats kväsa den. I flera områden har en ”parallell folkmakt” upprättats med av den lokala befolkningen utsedda förtroendevalda, vilken delvis övertagit administrationen. De förhandlingar, bl.a. med krav på jordreformer och demokrati för indianbefolkningen, som förts under hösten har inte resulterat i några framsteg. I årskiftet till 1995 finns tvärtom tecken på att regeringen i Mexico City återigen förbereder militära anfall mot folkets uppror.
(KK-red. anm.)
Över hela världen är där nu många borgerliga kommentatorer och socialdemokrater, som talar om ”nyliberalismens” kollaps och dess sociala följder och om det ”monster”, som skapats i den finansiella sektorn. Ställda inför den omfattande krisen som vi nu upplever varnar de för de existerande faror och framhåller behovet av att reformera systemet. (1)
De talar inte endast om nyliberalismens kollaps utan också om kommunismens kollaps och blåser i stället liv i illusionen om reformism och keynesianism som svaret på krisen. Det är den gamla myten om den reglerade kapitalismen.
Noter:
1) Denna artikel skrevs i juni 2008, alltså innan den senaste tidens oro på de finansiella marknader.
2) ”Stagflation” är en hopskrivning av ”stagnation” och ”inflation”.
Depressionen på 1930-talet drabbade hela den kapitalistiska världen med fruktansvärda följder: massarbetslöshet, fattigdom, svält. Och depressionen bar i sitt sköte fascistiskt förtryck i många länder och slutligen ett nytt världskrig. Spåren förskräcker.
Bertil Kilner
Den nu aktuella krisen har redan skördat många offer. De banker och andra finansiella företag som i spekulativt syfte lånat ut pengar som de nu inte kan få tillbaka, har redan avskedat tiotusentals anställda, framför allt i USA och Storbritannien men också i andra europeiska länder. Och de som avskedats har i god tro – och ofta av tvång – haft sitt pensionssparande placerat i aktier i de företag där de jobbat.
Den ekonomiska kris som nu är under uppsegling är bara en i raden av många återkommande kriser. Hittills har kriserna övervunnits och kapitalismen har kunnat ta ny fart, om än under stort mänskligt lidande och till priset av bland annat två världskrig.
Bertil Kilner
Den kris vi nu ser inledningen av är tvivelsutan allvarlig. Allt oftare görs också jämförelser med den förödande och utdragna depressionen som drabbade hela den kapitalistiska världen på 1930-talet. Det nya med 30-tals-depressionen var att den till skillnad från de många tidigare kriserna inte gick över – efter en svag uppgång vid mitten av decenniet störtade ekonomin åter ner i en avgrund.
I en serie om tre artiklar behandlar Proletären den ekonomiska krisen, dess omfattning, karaktär, orsaker och konsekvenser. Den här artikeln behandlar vi hur krisen uppkommit och vilka orsaker som finns. Nästa avsnitt ställer frågan; Varför uppstår kapitalistiska kriser och hur har de alltsedan 1930-talets depression och framåt inträffat och övervunnits? Den tredje delen redogör för hur och vem som drabbas av den ekonomiska krisen. Finns det någon lösning för kapitalismen den här gången, och hur ser den i så fall ut?
Bertil Kilner
Krisen i den kapitalistiska ekonomin blir allt djupare. Allt oftare, jämförs det med 1930-talets stora depression. Även om världen ännu inte på långt när har nått dithän är det upp- enbart, att detta är det allvarligaste hotet mot ekonomin sedan andra världskrigets slut.
År efter år har man med massiv skuldsättning försökt lösa kapitalismens ständiga problem med en marknad som inte svarar mot kapitalets krav på lönsamhet. Det har lett till en svindlande finansiell spekulationsekonomi, som nu slår tillbaka.
Kapitalismens historia är historia är historien om ständigt återkommande kriser. Här följer en kort översikt över 1900-talets ekonomiska nedgångar och depressioner.
